Min förlossning!
Jag vaknar på söndagen den 29/12 av att jag har ont i höftbenen, tänkte att jag legat konstigt under natten. Att dem somnat typ för gick ju bara att ligga på sidan. Jag började förstå att det var förverkar vid 13 tiden då dem fortfarande satt i och kom ca en gång i timmen. Jag och älsklingen spelar lite ps3 och jag försöker att inte tänka på värkarna. Vid 14 tiden åker Jocke o köper mat för jag orkar inte göra någon. Under tiden han är borta ringer jag mamma , innan vi lägger på ropar pappa ”inga känningar än va” och mitt svar blir jo lite… Fast jag inte ville inse de då. Haha..
Efter maten börjar de kännas mer o mer, har svårt att sitta i soffan vet inte hur jag skall sitta… Jag har en vetekudde runt mig och de hjälper lite.. Vid 19-20 tiden börjar jag klocka värkarna bara för att få lite mera koll på de.. Nu kommer dem ca en gång var 20:e minut.
Vi bestämmer oss för att gå o lägga oss vid 22tiden och se på serier i sängen istället. Jag tror inte att Jocke har fattat att de nog är på gång nu. Men jag säger inget rätt ut till han heller, för ville han skulle få sova ordentligt om de nu ändå inte händer nått. Men när vi lagt oss i sängen så kommer värkarna tätare o tätare. Nu börjar Jocke förstå att de är värkar jag har. Vi klockar men försöker se klart avsnittet vi tittar på. Det går tillslut inte och värkarna kommer var 5-7:e minut nu.
Jag skickar nu sms till min syster och hör med henne om detta verkligen är värkar. Haha. Hur och när skall jag förstå. Hihi.. Men hon svara ”ja de är så det känns” jahopp då blir de mera på riktigt nu då. Jag ringer till förlossningen klockan är nu 23.30 och hon undrar hur de känns, om vattnet gått mm. Jag hade en misstänkt vattenavgång. Hon säger till mig att ringa igen när jag känner att jag inte klarar av de längre.. Älsklingen har redan hoppat upp ur sängen och börjar plocka med de som fattades i bb-väskan. Jag försöker andas och vaggar fram och tillbaka här hemma.
Vi klarar av att vara kvar hemma till 00.38 då jag ringer in igen för nu är värkarna kraftigare och dem gör nu ont. Så vi får klartecken att åka in till Mölndals sjukhus. Bil resan dit har aldrig känts så lång. Värkarna vart ännu jobbigare i bilen då jag ju var tvungen att sitta ner och fastspänd. Älsklingen var lugn och påminde mig om att andas…
Kl: 01.23 kommer vi in till förlossningen och ett undersökningsrum. Ctg-reg sätts på min mage för att mäta mina värkar och bebisens puls. Allt var bra och nu görs en vanlig undersökning, det konstateras att vattnet ej har gått och jag är endast öppen 1cm…. Så vi blir hemskickade med 2st Panocod och en till värmekudde.
Lite besvikna men mest trötta så sätter vi oss i bilen för att åka hem och försöka få lite sömn.
Vi kommer hem vid 02.30 och jag har fortfarande väldigt ont. Älsklingen värmer upp båda mina värmekuddar och vi lägger oss i sängen. Jag säger till Jocke att sova så någon av oss får lite sömn. Jag lyckas somna mellan varje värk, så jag vaknar nu var 8:e minut från 03.00- 07.30. Värktabletterna som jag fick hjälpte mig inte alls. Jag får gå upp och värma på mina värmekuddar igen.
När klockan är 07.30 har jag så ont varje gång de kommer en värk så väcker Jocke nu som iaf fått sova några timmar. Vi går upp och jag är så hungrig men har svårt att få i mig något. Jag ringer förslossningen igen vid 07.59 och vi får återigen åka in till sjukhuset.
Även denna bilresa känns så lång och nu var de riktigt jobbigt att få värkarna i bilen.. Vi kommer fram till förslossningen vid 08.50 och samma undersökningar görs som vi gjorde under natten. Ctg var bra och efter den andra undersökningen så är jag nu öppen 4cm och vi får stanna kvar!! Medans vi sitter inne på detta rum så kräks jag…
Väl inne på vårt rum, rum nummer 7 så är klockan redan 10.35. I detta rum finns de ett badkar som vi pratar om att jag kanske skall prova senare. Just nu klarar jag av att ligga i sängen och hålla i min värmedyna samt ryggmassage under värkarna. Dock så behöver jag kräkas en gång till..
När klockan är 11.20 så tar jag mig ett bad, jag har inte så täta värkar men när värken kommer så håller den i sig i ca 2min.. Vilket var riktigt jobbigt. Jag känner av värkarna lika mycket även i badet men mellan värkarna går det att slappna av lättare.
Ungefär vid 12.30 går jag ur badet då värkarna känns mer och mer men jag känner mig även väldigt trött.. Lägger mig i sängen och håller om min värmedyna och Jocke får massera mig i ryggslutet. Nu är värkarna riktigt starka och vi måste ringa på klockan..
Jag provar lustgas nu kl är ca 13.00 och jag är nu öppen 6cm.
Efter att ha provat lustgasen så inser jag att jag nog måste ha någon annan form av bedövning för de gör bara ondare å ondare. Vi måste ringa på klockan igen och jag ber om EDA!
Klockan hinner bli 14.04 innan narkos läkaren kommer. Jag måste nu sitta upp på sängkanten med fötterna på en pall. Just precis då får jag den värsta värken under hela dagen, det gjorde riktigt ont att behöva sitta med benen på pallen och få en värk. Men jag klarade att andas igenom den också. Så sätts EDA och jag känner mig som i himlen! Äntligen kan jag slappna av och jag får en chans till att vila! Vilket verkligen behövdes, vi får in några mackor och jucie. Jag försöker pilla i mig lite då jag vet att jag måste få i mig lite energi. Jag ligger nu i sängen i ca 1h och vi kan prata och skoja, spela spela på mobilen osv. Denna timmen var verkligen behövd.
Jag får en väska att bära med mig när jag skall upp och gå som de hängde en sladd ur med en knapp som jag själv fick trycka på varje gång jag behövde mera smärtstillande. Vilket funkade jättebra. Jag går på toa vid 15.26 och får order om att försöka stå upp och röra mig så mycket som möjligt. Jag är nu öppen 7cm. Efter en stund lägger jag mig ner igen för att försöka få vila lite. Detta är den värsta perioden under hela förlossningen, för direkt efter varje värk så är det som att jag svimmar av, jag kommer ihåg att jag började prata om blått ljus osv.. Sen så vaknar jag till bara så där och jag ser på älsklingen att han är lite i chock under denna tid, men han har koll så jag andas.. Jag tror bara det var så att min kropp var så pass utmattad att jag somna till efter varje värk. Men detta var riktigt läskigt för när jag vakna till så kände jag själv att oj, andas ja ens..
Vid 16.30 har jag en temp på 38grader och får då panodil.
Vid 17.00 tiden känner jag av att de trycker på mer och mer neråt efter att jag ståt lutat mot gå stolen. Nu kommer värkarna med ca 2-3minuters intervall. Jag är nu öppen 10cm!!
Jag halvsitter nu på sängen för att jag inte klarar av att lägga mig ner, då det gör så ont varje gång jag rör mig. Får nu antibiotika pga min temp.
Klockan 18.30 så börjar jag krysta ordentligt, tanken var att jag skulle hänga över sängen men jag klarade ej av att vända mig om pga smärtan. Så jag lägger mig på sidan. Och med hjälp av en underbar barnmorska och världens bästa sambo så klarar jag mig igenom förlossningen och dess smärta.. Efter kanske 30min så kommer de in en undersköterska också som hjälper oss. Jag tycker att jag krystar och krystar men att inget händer. Men så äntligen klockan 19.22 så födds vår älskade Helma!
Jag får upp henne på bröstet och all värk som jag haft i många många timmar är som bortblåsta..
Sen var de dags för allt de här andra som man måste stå ut med, ut med moderkakan det gick som en dans.. Sen de mindre roliga men även de gick bra då jag bara fick första gradens bristning.
Sedan skall alla slangar och nålar kopplas bort.
Så vid 20.20 kommer äntligen brickan in med mackor och jucie.. Nu fick jag i mig lite mera iaf.
Blir utskriven från förlossningen kl.22.37 och vi flyttar in på bb rum 6.
